Stora skillnader i pension för olika årskullar i Sjunde AP-fonden

Sjunde AP-fondens årskullsförvaltning kommer att leda till större spridning i utfall än om man avstått från att dra ned risken från 56 års ålder. Redan i dag har en 55-åring som varit i förvalsalternativet fått en avkastning som är 140 procentenheter högre än en 65-åring som haft pengarna i samma alternativ. Och skillnaderna kommer att bli ännu större framåt. 

Har du din premiepension hos Sjunde AP-fonden? Då kan det vara lätt att tro att du kommer att få ungefär lika hög avkastning som alla andra av de sex miljoner sparare som har låtit pengarna vara kvar i förvalsalternativet. Men så är det inte. Faktum är att det kan bli stora skillnader i avkastning, och därmed i premiepension, mellan olika årskullar av icke-väljare. 

Det är Sjunde AP-fonden som förvaltar icke-väljarnas pengar i premiepensionssystemet. Totalt handlar det om mer än 1.000 mdr kr. Sedan 2009 tillämpar Sjunde AP-fonden något som kallas årskullsförvaltning. Det innebär att alla har 100 procent i aktier fram till årskullen är 55 år gammal. Därefter flyttas 3,33 procent över från aktier till räntor varje år till årskullen är 75 år gammal, då årskullen har två tredjedelar av sin premiepension i räntor och en tredjedel i aktier. 

Intuitivt känns väl det här som en klok och bra lösning. Men det kan vara värt att notera att konsultfirman Arkwright, som har regeringens uppdrag att årligen utvärdera AP-fonderna inte har mycket till övers för den här automatiska nedtrappningen av aktieandelen. Hos Arkwright är det Mats Langensjö som arbetar med utvärderingen av AP-fonderna. Jag har intervjuat honom och han har invändningar mot den nedtrappning av risken som blir konsekvensen av årskullsförvaltningen. 

2019 levererade han utredningen ”Förvalsalternativet inom premiepensionen” och där ville han helst inte ha någon nedtrappning av risken i förvalsalternativet. Jag har också lyssnat till vad han säger i Sjunde AP-fondens Jubileumspodd som publicerade för en dryg månad sedan. I podden säger han:

– Behöver du verkligen det i premiepensionen? När du ändå har en inkomstpension som är väldigt stabil och robust?

Större spridning i utfall

Här handlar det alltså om att premiepensionen är en del av den allmänna pensionen, där inkomstpension är den stora delen. Inkomstpensionen räknas upp med inkomstindex, det vill säga den genomsnittliga inkomstutvecklingen i Sverige. Långsiktigt bör det betyda att inkomstpensionen räknas upp med lite mer än inflationen. Man skulle kunna säga att inkomstpensionen fungerar ungefär som en realränteobligation. 

Vad är då problemet med att dra ned risknivån i premiepensionen? Jo, det leder för de allra flesta till lägre avkastning och därmed lägre pension än om man inte minskat aktieandelen. 

En annan konsekvens av årskullsförvaltningen är att den leder till större spridning i pensionsutfall. Det beror på något som kallas sekvensrisk (sequence risk) och handlar om i vilken ordning avkastningen kommer. 

Om du investerar ett engångskapital i 40 år spelar det ingen roll om du har bra avkastningsår i början eller får dem i slutet av de 40 åren. Men sker det löpande insättningar i sparandet blir det en annan femma. Och så är det i premiepensionen. Här sker insättningar varje år under sparandetiden. I början är kapital litet, medan det är stort när pensionen närmar sig. Får man en stor del av de starka avkastningsåren i början träffar de bara ett mindre kapital, medan det blir tvärtom om man har starka avkastningsår i slutet av spartiden. 

Stor skillnad redan nu

I den senaste utvärderingen av AP-fonderna (Regeringens skrivelse 2024/25:130) framgår att för en sparare född 1970 har förvalsalternativet till och med 2024 givit en avkastning på 689 procent, motsvarande en årlig avkastning på 8,6 procent. En person född 1960 som haft sina pengar i förvalsalternativet har under samma tid fått en avkastning på 549 procent eller 7,8 procent per år. 

En skillnad på 0,8 procent i årlig avkastning kan verka obetydlig, men då har du inte tänkt på den mäktiga ränta-på-ränta effekten. 

Vi antar att du börjar jobba heltid i år och får en månadslön på 28.000 kr. Framåt räknar vi med att din lön stiger med 2,5 procent per år. Med en årlig avkastning på 7,8 procent kommer din premiepension att bli ungefär 19 procent av slutlönen. Men om du i stället når en avkastning på 8,6 procent per år kommer premiepensionen att utgöra närmare 24 procent av din slutlön. Om vi räknar om det här till framtida kronor handlar det om en skillnad i premiepension på cirka 5.000 kr per månad, jämfört med en antagen slutlön på runt 93.000 kr. 

Samtidigt ska man komma ihåg att relativt få hittills har kommit in i den fas när andelen aktier trappas av. Om vi antar att en årskull upplever ganska många dåliga avkastningsår mellan 45 och 55 år, när kapitalet är relativt stort. Därefter går årskullen in i avtrappningsfasen, samtidigt som avkastningen på aktier förbättras. Då kommer en allt mindre andel av årskullens sparande att dra nytta av den goda avkastningen vilket innebär att den totala avkastningen inte blir något vidare. 

Det omvända gäller förstås för årskullen som upplever riktigt starka börsår 5-10 år innan avtrappningen startar och sedan får vara med om svaga börsår i tio år från 60 års ålder. 

Vi kan ta ett tydligt och dramatiskt exempel från verkligheten. Internetbubblan sprack på världens börser med start i mars 2000 och börsen vände inte upp på allvar igen förrän 2003. Stockholmsbörsen föll 70 procent under de här åren. Nästa gång en sån krasch inträffar kommer nästan alla svenskar att ha en stor del av sitt pensionskapital i aktier. Och det är klart att det i ett sådant läge blir väldigt stor skillnad i utfall beroende på om man går i pension fem år före, mitt under eller fem år efter en sån här krasch.

Tre insikter

Om vi återgår till exemplet ovan och antar att en årskull kommer väl ut när det gäller i vilken ordning de får avkastning och därmed når 9,5 procent i årlig avkastning. Då kommer den som börjar arbeta i år att få en premiepension som är 31.000 kr per månad att ställa i relation till slutlönen på 93.000 kr. Men den årskull som har större otur med börsens starka och svaga perioder kanske bara når 6,5 procent per år i Sjunde AP-fonden. Resultatet? Ja, premiepensionen blir mindre än 15.000 kr per månad eller 15 procent av slutlönen. 

Enligt Mats Langensjö är ett av de stora problemen att nedtrappningen sker automatiskt i fastställda steg utan någon hänsyn till läget på de finansiella marknaderna.  Han pekar också på att det här problemet sannolikt är ännu inom de kollektivavtalade tjänstepensionerna som har fast nedtrappning i sina ickevals-lösningar.

Vilka slutsatser ska man då dra av det här?

 

Ja, för det första kan det nog vara klokt att noga tänka igenom vilka risker du tål under utbetalningstiden. Ju mer du har i aktier desto större kan svängningarna i utbetalt belopp bli. Tål din ekonomi att pensionsutbetalningarna under perioder blir lägre kan du ha mer i aktier, medan du måste placera mer i räntebärande om du inte har något svängrum för lägre pensionsutbetalningar på grund av börsnedgångar. Nackdelen med mycket i räntebärande är att pensionerna med största sannolikhet blir lägre. 

För det andra ska du ställa fördelningen mellan aktier och räntebärande i förhållande till den utbetalningstid du väljer. Med en kort utbetalningstid kan mer behöva placeras i räntebärande än om du väljer en utbetalningstid på 20 år. 

En tredje insikt kan vara att ta ställning till om du när du är 55 år, verkligen vill vara med om nedtrappningen som startar från 56 års ålder. Tänk på att avtrappningen är tänkt för en pensionsålder på 65 år. Planerar du att jobba längre än så kan det vara klokt att lämna förvalsalternativet för att kunna ha allt i aktier några år till.