Mitt Sätt 3: Äg inte för många bolag

Aktier innebär alltid risker, men riskerna går att begränsa. Ett viktigt sätt är att sprida pengarna på olika bolag i olika branscher. Men äg inte för många bolag. Under långa perioder har jag haft 8-12 bolag i min portfölj. Just nu har jag 14. Fler behövs inte för att landa på en rimlig risknivå. Det finns nämligen andra effektiva sätt att minska risken än att äga mängder av bolag.

Att placera i aktier innebär olika typer av risk. Bolagsrisken innebär att ett bolag utvecklas dåligt och aktien sjunker kraftigt i värde. I värsta fall kan det sluta med konkurs och då blir aktierna värdelösa. Det händer inte ofta, men det händer. Den andra risken brukar kallas marknadsrisk och är risken för att hela börsen går ned kraftigt. Även om olika bolag och branscher drabbas olika mycket i en börsnedgång, så är det normala att i stort sett alla bolag går ned när börsen rasar. Marknadsrisken hanterar du bäst genom att investera regelbundet och bara med pengar du vet att du kan avvara åtminstone fem år.

Bolagsrisken garderar du dig mot genom att sprida placeringarna på flera bolag i olika branscher. Genom att gå från att äga en aktie till att äga fem i olika branscher har du minskat risken kraftigt. Men om du äger 20 aktier och lägger till ytterligare minskar risken bara marginellt. Tänk också på att det är svårt och tidsödande att följa så många bolag.

Den gamle aktieräven Björn Davegårdh (som var med och grundade Börsveckan) sa till mig en gång att han gillade koncentrerade portföljer och motivera det så här:

”De flesta människor har inte så många bra idéer, så det är bäst att fokusera på de bolag, som man tror allra mest på.”

Låg- och högbeta

Normalt brukar man mäta risken i en placering genom att titta på hur kraftigt värdet varierar upp och ned. Om aktiekursen varierar mycket mer än börsen som helhet räknas aktien som en högriskplacering. Svänger den mindre än genomsnittet så är risken. Det här mäts med något som kallas standardavvikelse och brukar betecknas som betatal eller betavärde. Ett betavärde på 2, betyder att aktien svänger dubbelt så mycket som börsen som helhet, medan ett betavärde under 1 betyder att aktien svänger mindre än börsgenomsnittet.

En knepig sak med det här måttet är att uppgångar väger lika tungt som nedgångar. De allra flesta människor tycker nog att det är nedgångarna som är risk. Uppgångarna däremot är väl mest härliga. Men teoretiskt finns det onekligen en poäng med att betrakta värdeförändringarnas storlek, upp eller ned, som risk. 

Min modell är alltså att inte ha för många bolag i min portfölj. Länge nöjde jag mig med 8-10 stycken, idag ligger jag på 12-15 stycken i 5-6 olika branscher.

Det är också viktigt att inget enskilt innehav utgör för stor del av portföljen. Själv har jag satt en gräns på tolv procent. Det innebär att när en aktie går betydligt bättre än övriga och därmed klättrar över tolv procent av helheten så är det en signal för mig att sälja av en del aktier. Det här är ingenting jag gör varje vecka, men jag följer portföljsammansättningen och säljer av aktier i innehav som blivit för stora varannan eller var tredje månad.

 

Varför ska man då inte ha för många olika bolag? Ja, det enkla svaret är att om man äger mängder av bolag ökar sannolikheten att man får börsens genomsnittliga avkastning. Mitt mål är ju att slå index och då måste jag koncentrera min portfölj till de bolag jag tror mest på.

I min portfölj har jag också differentierat innehaven så att 5-6 har en vikt på 9-12 procent. Det är förstås bolag jag tror mycket på, man jag vill också att det ska vara stora, stabila bolag. ABB, Atlas och Volvo AB är tre av dessa bolag och har varit så i ett par år. Vid sidan av dessa har jag sex innehav som ligger på 4-6 procent av helheten och utöver det två bolag som väger 1-2 procent. 

Själv äger jag inga investmentbolag, men det är egentligen en väldigt bra grund i en aktieportfölj. Själv har jag i stället ett par aktiefonder som jag mentalt har lite ”utanför” aktieportföljen. Fonderna ger bra riskspridning och blir en tillgång som bidrar med ökad stabilitet i helheten. Men som sagt, ett eller ett par investmentbolag fungerar minst lika bra. Investor är förstås en stark kandidat här, kanske kombinerad med Industrivärden.

Kunskap minskar risken

Risk har också en subjektiv dimension. För en expert på läkemedel innebär en investering i ett läkemedels- eller forskningsbolag mindre risk än för mig som inte har några djupare kunskaper i ämnet. Samma sak gäller om du har, eller skaffar dig, djupa kunskaper om ett enskilt företag jämfört med om du köper ett bolag som du egentligen inte vet något om. Kunskap minskar alltså risken.

Att köpa aktier vid fel tillfälle kan bli kostsamt. Jag tror inte att det är möjligt att förutse börsrörelser på kort sikt, så för mig är lösningen att köpa vid flera tillfällen, kanske varannan vecka eller månadsvis. Att bygga upp aktieinnehav successivt är ett bra sätt att minska risken.

Det är också viktigt att du följer upp de bolag du äger. Då har du chans att i god tid upptäcka om någonting plötsligt inte utvecklas som du tänkt dig. Återigen, kunskap är viktigt om du vill hantera risker.

Ett annat sätt att minska risken för dåliga aktieaffärer är att aldrig investera pengar i aktier som du inte vet att du kan avvara i minst fem år. Att efter en börskrasch hamna i en situation då du tvingas sälja aktier för att du behöver pengarna, kan bli dyrt och känns aldrig kul. 

Lönar det sig att ta stora risker?

Avslutningsvis kan vi reflektera lite mer filosofiskt kring hur stora risker det är motiverat att ta. Ett faktum är att om du ska kunna få högre avkastning än på ett sparkonto i banken måste du vara beredd att ta risk.

Risk betyder i det här sammanhanget att du inte vet vilken avkastning du kommer att få. Dessutom innebär aktier att värdet av ditt sparande kommer att gå upp och ner beroende en mängd olika faktorer som är svåra att förutspå. Och ju hårdare du spänner bågen, det vill säga ju högre avkastning du siktar på, desto större risker måste du ta. 

Då är det viktigt att hålla i minnet att bara för att du tar stora risker innebär det ingen garanti för hög avkastning. Det finns mängder av högriskplaceringar som ger usel avkastning. I teorin är det dock så att aktier med högre risk än snittet ska ge högre avkastning än snittet. Väldigt lite forskning och erfarenhet stöttar dock den teorin. Det tycks vara så att högriskplaceringar inte ens i genomsnitt ger så mycket mer avkastning än snittet för börsen. Därför är det inte smart att lägga en stor del av din aktieportfölj i högriskaktier. Hög risk betalar sig helt enkelt inte särskilt bra, åtminstone inte i genomsnitt.

Mitt eget mål är att slå index med minst tre procentenheter per år, över treårsperioder. Och min erfarenhet är att det är ett mål som man kan nå utan att klättra alltför långt ut på riskkurvan.