Apor och hundar vill också att det ska vara rättvist

”Det ska vara rättvist”, sa jag ofta som barn när jag försökte hävda min rätt till lika mycket godis, glass eller läsk som storebror. Men nu fattar jag att jag inte är ensam. Apor, fåglar och hundar gillar inte heller att bli ojuste behandlade. Vi avskyr att få mindre än andra för samma arbetsinsats, men intressant nog verkar det som om många av oss inte heller vill ha mer. 

Har du sett filmen i länken här intill. Den visar ett experiment som Sarah Brosnan och Frans de Waal gjorde så tidigt som 2003? Om inte, gör det. Vad forskarna såg var att en ensam apa lika gärna tog emot en gurkbit som en druva efter ett utfört ”uppdrag”. Men när apan ser att en annan apa får en druva medan hen får en gurkbit, ja, då är det inte okej längre. 

Eftersom den här starka motviljan mot att få mindre än andra har iakttagits hos många olika djurarter och hos människor runt om i världen så är forskarna rätt säkra på att det här handlar om biologi och gener. Vi blir helt enkelt förbannade när vi känner oss orättvist behandlade. Och den här instinkten finns med oss från att vi är mycket små. Forskare har visat att så små barn som ettåringar föredrar sagodjur eller seriefigurer som beter sig juste än sådana som inte gör det. 

Vi vill inte ha mer heller

Att vi inte vill få mindre eller sämre än andra är bara ett perspektiv på rättvisa (”fairness”). Många människor reagerar också negativt på att få mer än andra. I experiment har man till och med visat att vi är beredda att avstå bra saker, enbart för att vi får något som andra inte får. Vi tycker tydligen inte att det är juste, det heller. 

Psykologen Peter Blake m fl gjorde för snart tio år sedan ett experiment för att se om denna aversion mot att få mer än andra är ”biologisk”, det vill säga att den är instinktiv, eller om det snarare handlar om ett kulturellt, inlärt beteende. Experimentet gjordes i sju länder (Canada, USA, Mexico, Peru, Indien, Uganda och Senegal) och omfattade närmare 900 barn mellan 4 och 15 år.

Forskarna satte två barn mitt emot varandra. Framför sig hade barnen var sin tom skål. Ovanför varje skål fanns en bricka och på brickan kunde försöksledaren lägga godisbitar. 

Hen fördelade godisbitarna rättvist ibland och orättvist betydligt oftare. Hen kanske lade fyra godisbitar på den ena brickan och en på den andra. De bägge barnen fick sedan ett val. Antingen kunde barnet dra i ett grönt litet handtag, vilket innebar att man accepterade fördelningen. Eller så drog barnet i ett röd handtag och då ramlade alla godisbitar på bägge brickorna ned i en tredje skål i mitten som inget av barnen kunde komma åt. Det räckte alltså med att ett av barnen ”drog rött” för att det inte skulle bli något godis för någon av dem.

Olika i olika länder

Forskarna upptäckte att i alla sju länder tenderade barnen att inte acceptera orättvis fördelning av godiset. Även om priset alltså var att inte få något godis alls. Men de upptäckte också att det bland de lite äldre barnen fanns en ganska stark tendens att dra i rött handtag när de hade fått mer godis än det andra barnet. I dessa fall blev det alltså så att bägge barnen normalt valde att inte acceptera den orättvisa fördelning. Men här fanns skillnader mellan olika länder. Oviljan att acceptera mer än andra fanns hos barn i Canada, USA och Uganda, medan den inte kunde upptäckas i de fyra andra länderna. Av detta har forskarna dragit slutsatsen att oviljan att acceptera mer än andra snarare är inlärd eller kulturell.

Samtidigt kan man fråga sig vad det kan finnas för fördelar ur evolutionär synpunkt med att inte vilja ta emot mer än andra. Professor Sarah Brosnan (det är hon som matar kapucinaporna i filmen) pratade kring detta i American Psychological Associations podd ”Speaking of Psychology”. Där förklarade hon att det kan signalera att man är en juste (”fair”) partner att lita på, att man inte är någon som roffar åt sig på andras bekostnad. Kanske kan det alltså vara så att man avstår från att få mer än andra för att visa att man samarbetar gärna och att man är bra på det. Så här sa hon i podden:

“So if you and I are working together and let's say by chance, not because I'm being a jerk in this case, I keep getting more than you, if I recognize that you're sooner or later going to get frustrated and go find a new partner and I value our relationship, I should do something about it. So if I can recognize that the fact that I'm getting more than you is putting our relationship at peril, in peril, then I can do something about that. I can give you some, I can help you out, I can refuse my rewards, I can do something to rectify the inequity. And by paying a short term cost to rectify that inequity, I can maintain the long term benefit of our cooperative relationship.”

Det verkar alltså som om ett juste beteende och rättvisa är viktigt för att vi ska våga samarbeta med varandra. Och människans framgång som art bygger i hög grad på att vi varit väldigt duktiga på att arbeta tillsammans. 

Jag vet inte hur du tänker, men jag tycker att vår och andra djurarters aversion mot att få mindre än andra är väldigt spännande och säger något viktigt om oss. Och jag känner mig stärkt i att jag inte bara var avundsjuk när jag argumenterade för att det skulle vara rättvist när läsken skulle fördelas mellan mig och min bror. Med mina egna barn gjorde jag alltid så att den ena fick hälla upp läsken i två glas, och sen fick den andra välja först. Brukade funka fint.