Mitt sätt: Fokusera på bolag – inte aktier

Jag köper bolag. Inte aktier. Målet är att behålla de bolag jag köper i åtminstone 3-4 år, gärna längre. Och för att vara nöjd ska jag slå index med tre procentenheter per år mätt över de senaste tre åren. Sen vill jag så klart gärna slå index varje år, men min ansats är i grunden långsiktig. Jag är övertygad om att man långsiktigt kan slå index genom att välja bra bolag. På kort sikt har vi ingen aning.

Jag kommer då och då att publicera inlägg om hur jag väljer aktier och varför jag gör som jag gör. Det är väl det man kallar en investeringsstrategi, även om det kan låta pretentiöst. Och varför tycker jag att jag har något som kan vara värt att berätta. Jag har placerat i aktier i nästan 40 år. I början av 1990-talet skrev jag en lärobok om aktier som gavs ut av Aktiespararna. Jag gjorde min första aktieanalys i samma veva. Den handlade om Astra innan magsårsmedicinen Losec fick kursen att rusa och analysen ledde till att jag köpte lite Astra-aktier. Det blev bra. 

Men ärligt talat gick mina första 20 år på börsen uselt. För det mesta köpte jag på tips eller magkänsla. Ibland gick det bra, men för det mesta dåligt eller till och med bedrövligt. Efter att internetbubblan 2000 och börsen föll i tre år satte jag mig ner och funderade på hur jag skulle kunna bli bättre. Några internetbolag köpte jag aldrig, men både Telia och Ericsson fanns i portföljen. Funderandet slutade med att jag sålde i stort sett allt. I stället köpte jag ett par stora, stabila verkstadsbolag. Sen fyllde jag på med lite mindre bolag av vad jag bedömde hög kvalitet och med intressanta framtidsutsikter. 

Höjde målet

Framför allt flyttade jag fokus från aktie till bolag. Jag bestämde mig för att läsa på ordentligt om varje bolag jag funderade på att köpa. Självklart årsredovisningar, men också vad olika externa bedömare tyckte om bolagen. Sen dess letar jag bolag med hållbara affärsidéer, stabil utveckling och stigande vinster. Runt 2004-2005 satte jag målet att slå index med två procentenheter per år mätt över treårsperioder. Det gick över förväntan och för så där tio år sedan höjde jag ribban till tre procentenheter per år. Det kanske inte låter så mycket, men på sikt gör det stor skillnad. Anta att börsen i genomsnitt stiger åtta procent per år. Börjar du med ett kapital på 100.000 kr har det vuxit till 466.000 om det växer med åtta procent per år, mot 806.000 kr om du lyckas nå elva procent. Efter 30 år är skillnaden runt 1,0 mot nästan 2,3 mkr. 

Till saken hör att jag faktiskt också slagit index i stort sett varje enskilt år under de senaste 20 åren. Och mäter jag över treårsperioder har jag hela tiden haft marginal till mitt mål om att överträffa index med tre procent per år. Just nu ser det ut så här: 

Uppföljning 240822	Min portfölj	OMX Sthlm PI
I år	8,1%	8,7%
Senaste 3 år	16,7%	-0,6%

De senaste tre åren har jag fått 5,3 procent i årlig avkastning, medan börsen givit aningen mindre än noll. Med tanke på att Nibe för tre år sedan var mitt i särklass största innehav, och att Nibe fallit 58 procent de senaste tre åren, är jag mycket nöjd med resultatet. Aktier som bidragit rejält positivt till resultatet är ABB (+74%) och Volvo (+38%). Även Munters som jag började köpa efter sommaren 2022 har gått bra. Mitt innehav är upp 127 procent sedan köp. 

Tuffare mål ger högre risk

Väljer du ett tuffare mål än mitt måste du också ta större risker. Det betyder att avkastningen i värsta fall kan bli mycket sämre än index. Tänk på att risk och avkastning hänger ihop. För att ha chans att få mycket hög avkastning måste du ta stora risker. Och kom ihåg att bara för att du tar stora risker är det inte säkert att avkastningen blir hög. Många högriskplaceringar blir usla och slutar med att man förlorar mycket pengar. Det är därför det heter högriskplaceringar. 

Ibland kan det kännas frustrerande att stå utanför hajpade bolag och aktier. Jag köpte aldrig Fingerprint och aldrig SBB, bara för att ta ett par exempel. Man läser och förundras över hur positiva många är, både till bolag och till aktie. Man kan snegla lite avundsjukt på aktiekurser som rakar i höjden, när man står vid sidan och inte fattar riktigt vad som händer. Det är då man får ta fram sin strategi och hålla fast vid den. 

Dåliga bolag förblir dåliga

En hörnsten i mitt sätt att spara i aktier är alltså att jag köper bolag, inte aktier. Med det menar jag att jag fokuserar till 80-90 procent på bolaget och resten på aktiens värdering. Jag köper aldrig ett ”dåligt” bolag för att jag får för mig att aktien är väldigt lågt värderad. Dåliga bolag förblir nästan alltid dåliga. Och jag är inte beredd att satsa på att jag har förmågan att hitta undantagen. Det är för svårt helt enkelt. Åtminstone för mig. Däremot kan jag avstå från att köpa ett bra bolag för att jag tycker att värderingen är för hög. Min strategi innebär två stora fördelar. För det första. Jag kan luta mig mot strategin och strunta i allt sådant som jag inte kan veta något om. Vart börsen ska ta vägen de närmaste veckorna? Hur en enskild aktie kommer att utvecklas det närmaste kvartalet och helt och hållet fokusera på att hitta riktigt bra bolag. En positiv bieffekt av det är att jag med stor sannolikhet undviker de sämsta bolagen. Och kan man systematiskt undvika börsens stolpskott har man redan där tjänat några procentenheter mot index. Den andra stora fördelen är att mitt sätt har fungerat bra och över lång tid. Jag hoppas att jag ska kunna förklara lite mer utförligt hur jag gör. Sedan är det upp till dig att utforma din egen strategi, göra jobbet och utveckla ditt eget sätt att bli framgångsrik. I nästa inlägg om mitt sätt att placera ska jag berätta mer om vad det är för bolag jag gillar och hur jag väljer vad jag ska köpa. Och ge några exempel på bolag jag gillar och några som jag inte gillar.